Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg - Joyce Carol Oates


Före kraschen var Jennas liv helt normalt. Hon hade vänner. Var med i löparlaget och hade en mamma och en pappa.
Efter kraschen  förlorade hon kontakten med sina vänner. Hon kunde inte längre springa och hon hade bara en pappa, ingen mamma.
Hon flyttade till sin moster och morbror i en liten stad och började skolan. I skolan höll hon sig för sig själv. Hon undvek att prata med andra och var fast besluten att inte lära känna någon.
Men så mötte hon Crow, och allt förändras...

Den här boken var riktigt, riktigt bra! Joyce Carol Oates lyckas verkligen skriva så att fastnar. Man lär verkligen känna ala karaktärer och omgivningar. Anledningen till att jag läste den här boken var att jag läser Blonde, en annan bok av Joyce Carol Oates just nu och tycker verkligen om hennes sätt att skriva. Jag ser fram emot att läsa andra böcker av henne, som Vilda gröna ögon, Stor i Käften, Dödgrävarens Dotter och Svart flicka, vit flicka.

Kram Nea

Min bok heter Blonde och är skriven av Joyce Carol Oates.

Jag tycker att titeln är väldigt bra och berättar redan där lite om vad boken handlar om. Jag gillar att den är så kort också men jag har lite problem med hur den ska uttalas.

De första meningarna är:

I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nerför boulevarden.

   Döden kom som i en tecknad barnfilm farande på en tung budcykel.

   Den osvikliga Döden. Döden som man inte kan hejda. Döden som har bråttom. Döden som trampade fram i rask fart. Döden som i en robust korg på pakethållaren hade med sig ett paket märkt *SPECIALLEVERANS AKTAS*

Mitt intryck av de första meningarna är att boken verkar vara väldigt svårt och lite poetiskt skriven. Jag blev lite avskräckt där redan i första kapitlet eftersom den var så svår att läsa. Men jag fortsatte att läsa och det blev lättare efter ett tag.

Jag har redan läst nästan 300 sidor så jag vet rätt bra vad den handlar om tror jag. Den är en roman om Marilyn Monroes uppväxt och liv så jag visste  ungefär vad den skulle handla om när jag började läsa.

De första kapitlen var väldigt tröga. De första 100 sidorna var faktiskt rätt tröga. Men jag fortsatte att läsa eftersom den har fått väldigt bra kritik och jag trodde att den skulle bli bättre sen. Vilket den faktiskt blev.

På bokens omslag sitter eller står en kvinna i svart klänning. Jag tycker att hon ser bekymrad ut för att hon har den ena handen på hakan och den andra håller om den andra armen.

..att läsa just nu. Så fort man har läst ut en bok hittar man tre till som man bara måste läsa. Men jag måste erkänna att det här problemet är lite bättre än det jag hade förut, att inte ha något att läsa. Här är en lista på böcker jag vill läsa:

Om du var jag
Ett nytt liv
Trollkarens Slott
Stjärnor, katter & besvärande bevis
Pilträdets Systrar
Skulduggery Pleasant
Slumpens Bok
De tatuerade änglarna
Deluxe
Majas Morsas Kompis Sambo
Natthimmel
Ängeln
Bläckhjärta
10 saker jag hatar med mig själv
Vägen till Jerusalem
Kim Novak Badade aldrig i Genesarets sjö
Varsel
1408
Resistance
Extras
Audrey
Bedårande barn av sin tid: Historien om Noice
Dödgrävarens Dotter
Blonde
Ögat över månskäran
Mina drömmars stad
I det här trädet
Tornrummets Hemlighet
Vägen
En liten kärlekssång
Dödgrävarens Dotter

Sen finns det många andra jag är väldigt sugen på men som jag alltid glömmer namnet på. :)

Liv & Lovisa - Emma Granholm

En bok om två tjejer i samma klass som avskyr varandra. Liv tycker Lovisa har allt, hon har två föräldrar, ett stort hus, coola märkeskläder och alltid sprillans nya mobilen. Lovisa tycker Liv är otrevlig och uppkäftig. När de får veta att deras föräldrar har dejtar blir ingen av dom särskilt glad. Särskilt inte när Lovisas pappa erbjuder Liv och hennes mamma att bo hos dom i deras stora lyxhus.
De gör allt för att förstöra för varandra och allt blir värre och värre. När sommarn sen kommer blir inget som  de hade tänkt. Något allvarligt händer och allt blir riktigt fel.

Den här boken tar upp ett rätt uttjatat ämne. Två personer som hatar varandra och tvingas bo under samma tak. I början var den helt okej, som en helt vanlig svensk kärleksbok. Men sen blev allting bara värre och värre. Det blev inget kul att läsa längre, men ändå så kunde man inte släppa boken.
Sen fick man läsa typ 50 sidor om hur livet sög och inget hade någon mening och allt var så synd om henne.
Inget hit alltså. 
Konstigt att den har blivit så populär. Jag tycker att den likande boken I taket lyser stjärnorna väldigt mycket, en bok som jag inte heller var särskilt förtjust in. Det är nog bara så att jag inte gillar att läsa om tonåringar som super sig fulla, hånglar med bäste vännens pojkvän och gör allt för att förstöra andras liv. Jag föredrar lite mer orealistiska böcker där två människor möts, blir kära, bråkar lite och sen blir allt bra igen. Rekommenderas inte av mig.

Kram Nea