boknea -

Jag Är Djävulen

Den här bokrecensionen var en skoluppgift. Det är därför jag har skrivit så mycket och så.




Jag är djävulen

Jag är djävulen är skriven av Sonya Hartnett. Hon bor i Australien och har mottagit ett flertal priser. Bokens originaltitel är The Devil Latch och är översatt till svenska av Helena Ridelberg. Den gavs ut på svenska år 2006 av Bonnier Carlsen.

 Boken handlar om glada men tystlåtna Aimee, som flyttar till en liten regnig by med sin datorbesatta pojkvän Curtis. Redan första dagen i det nya huset träffar hon sin granne, den mystiska pojken Kitten. Hon blir genast intresserad av hans sorgsna uppväxt och ålderdomliga språk.

Eftersom Curtis sitter fastklistrad vid datorn hela dagarna blir Aimee snabbt uttråkad. Hon börjar umgås mer med Kitten och han tar med henne till hans favoritplats - ett lerigt träsk med gråa döda träd. Efter ett tag inser hon att hon förtjänar bättre än att bli hunsad av en pojkvän som inte ens bryr sig om henne. Men samtidigt som hon börjar umgås mer med Kitten inser hon att allt inte står rätt till. Är Kitten verkligen den vänliga , insiktsfulla person han utgett sig för att vara?

 De två huvudpersonerna i den här boken är Aimee och Kitten. Man får läsa berättelsen ur bådas perspektiv. En annan viktig person är Agatha som tar hand om Kitten.

Aimee är godhjärtad och glad. Hon är ofta tyst men med Kitten pratar hon mycket. Hon har halvlångt blont hår och oftast ett leende på läpparna. Hon är väldigt godtrogen och är lätt att tycka om.

 Kitten är mystisk och innesluten. Han öppnar sig aldrig för någon och är van vid hat och bitterhet. Ändå är han en väldigt glad och positiv person när han vill. Han är väldigt dramatisk och envis och klär sig oftast i slappa skjortor med en sliten väst. Hans hår är väldigt blont, snäppet ifrån vitt. Han har ett växlande humör. Ibland är han en liten ängel och ibland stormar han upp som en djävul.

 Agatha är omöjlig att inte tycka om. Hon är en sån där trevlig gammal tant med skrattgropar och en stor talang för att laga mat. Hon har uppfostrat Kitten när ingen annan ville ha honom.

 Linjen mellan gott och ont är väldigt suddig i den här boken. Det finns en som gör allt för att vara så otrevlig och ond som möjligt. Sen finns det dom som inte märker hur hemska dom är. En är dömd att vara ond men vill bara vara snäll. Ingen är helt ond eller helt god.

Jag tror att författaren försöker förmedla att man aldrig ska offra allt för något eller någon. Just då kanske det känns bra men sen kan man ångra det beslutet.

 I slutet av boken tyckte jag att den var väldigt lik Anna D’Arc av Mårten Sandén. Båda handlar om en kille och en tjej där den ena är väldigt, vad ska jag säga?… speciell. De börjar umgås mer, och sen händer liknande saker i slutet av båda böckerna. Dom vill jag inte avslöja om någon ska läsa boken.

 Det här med genus blev jag faktiskt väldigt irriterad på i boken. Den var egentligen ganska jämställd. Det var bara det att det alltid är en tjej som hittar en kille. Killen är väldigt glad och utåtriktad medan tjejen är tystlåten och har stora uppmärksamma ögon. Killen visar alltid tjejen en massa saker och tjejen följer bara efter killen på allting. Det är aldrig tvärtom.

 

 Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. Det var väldigt vackert språk och levande karaktärer. Slutet tyckte jag väldigt mycket om. Det var inte lyckligt, men samtidigt inte helt olyckligt. Det var helt enkelt lagom med lycka. Men bara för att slutet var bra betyder det inte att hela boken var bra. I mitten längtade jag mest till jag hade läst ut den så jag kunde börja på något annat. Det var väldigt förvirrande också. Det är fortfarande stora frågetecken kring boken även fast jag har läst ut den.  Slutet på boken var som sagt lagom lyckligt. Men det verkar som att författaren har lämnat det öppet att fundera vad som hände själv. På det hela taget var boken rätt bra men lite långtråkig.

 

 Av Sonya Hartnett har också utkommit:

 

Trouble all the way

Sparkle and nightflower

The glass house

Wilful Blue

Sleeping Dogs

Black Foxes

Princes

All my dangerous friends

There must be lions- stories about mental illness

Stripes of the sidstep wolf (Skuggan av den randiga vargen på svenska)

Thursday´s child

Forest

The silver donkey

Surrender

Landscape with animals

The ghost´s child (Pojken i soffan på svenska)

Sadie and Ratz (Arja och Råttiz på svenska)

Butterfly (Fjäril på svenska)

 

 

 

Av Linnea år 7


Kommentarer
Postat av: Elin

snyygg design! själv fattar jag inte hur man sätter in en header ens : /

2010-04-16 @ 15:20:43
Postat av: Ingrid

Typ askul blogg! ;)

2010-04-18 @ 10:47:45
Postat av: Nea

Tack :D



Elin: Jag går in på http://www.designadinblogg.se/2009/may/lagg-till-en-egen-bild-som-header.asp



Där finns jättebra hjälp till bloggdesign.

2010-04-18 @ 15:45:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
[email protected]