Två smårecensioner

När jag var i Spanien låg jag väldigt mycket ute i solen och läste. Men eftersom jag ville vara så mycket ute i solen blev det ju inte så mycket tid till att skriva recensioner. Därför gör jag två små recensioner på två böcker jag läste där.


Skjut Apelsinen
Skriven av Mikael Niemi

Berättaren, en kille utan namn är trött på alla idioter och skitar. Han bestämmer sig för att inte bli som dom. Han ska bli sig själv. Han ska inte bli som alla andra! Det börjar med att han sätter på sig sin morsas gräsliga gamla städrock när han går till skolan. Han får många konstiga blickar och endel skriker fula ord åt honom, men städrocken blir som en sköld. Inget kan bryta ner honom.  Han börjar skriva dikter, och får kompisar. Men alla kompisar är inte bra att ha. Snart går allt för långt.

Jag fulkomligt älskar den här boken! Den är så rå, mörk och fullkomligt underbar! Jag läser med ett konstant leende på läpparna samtidigt som de mest hemska saker händer. En helt fantastisk bok som passar både tjejer och killar!




Tjänarinnans Berättelse
Skriven av Margaret Atwood

I en inte allt för avlägsen framtid har en ny regim tagit makten. Det finns inte längre något som kallas frihet. De väljer ut kvinnor i en bra ålder att bli så kallade tjänarinnor. Deras uppgift i livet är att föda barn åt andra par. Männen har makten igen. Man får följa Offred, en tjänarinna, och hur hennes liv förändras sen den nya regeringen invaderade. Hur hon försöker göra det bästa av sin situation men också saknaden efter sin man och dotter.

En väldigt tankeväckande bok som är svår att släppa. Man känner verkligen med Offred önskar att allt ska bli bra igen. Men boken kändes rätt händelslös. Den hade ingen riktig "knorr" och jag hade velat ha mer svar på alla mina frågor. Men ett riktigt bra och språk och story var det i alla fall. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Atwood.

Äntligen sett Eclipse

Idag åkte jag och min kompis äntligen in till stan och såg Eclipse. Det har varit omöjligt att hitta någon dag då båda är hemma samtidigt. Men nu är det äntligen gjort.

Så vad tyckte jag om den?
Den var klart bättre än de två tidigare filmerna och jag får verkligen lust att läsa om hela serien nu. Däremot så var den rätt långtråkig på sina ställen. Alla samtal mellan Bella och Edward tröttade ut mig. Särskilt eftersom jag blir så irriterad på Edward! Varför ska har vara så bossig och macho? Bella måste väl ändå få bestämma själv om hon ska vara med en kompis, även om det kan vara farligt. Det är ju hennes beslut! Och att undanhålla information som rör Bella för att inte göra henne "orolig" är riktigt lågt. Det är som om han vill att hon ska sitta i en bubbla och tro att allt är frid och fröjd fast massor av saker händer runt omkring henne.
    Som ni kanske märker så har jag ganska mycket att säga om det här. Och ni behöver inte påminna mig om att det inte är på riktigt, jag är (tro det eller ej) väldigt medveten om det.

Trots att jag inte är så förtjust i Edward så tycker jag att det var en väldigt bra film. Det var kul att det handlade lite mer om de nyfödda vampyrerna också eftersom jag gärna dreglar lite över Xavier Samuel - han som spelar Riley. Seth Clearwater inte heller någon dålig syn.

Jag blev också glatt överraskad av att filmen var så lik boken. Jag brukar alltid sitta och kommentera alla saker i filmer som inte är som boken. En ovana som mina kompisar inte uppskattar när dom oftast tycker att filmen vi kollar på är riktigt bra.

I alla fall så tycker jag att filmen var riktigt bra (fast kan ingen ta och slänga ut Edward?) och ser verkligen fram emot fyran, som jag tror ska bli två filmer.


Ingen Återvändo

Ingen Återvändo
Skriven av Douglas Foley som också har skrivit Shoo Bre, Shoo Len och Habib-böckerna. Det här är hans debutbok.



De slipper lektionerna. Det var anledningen till att Nick ville åka med på paddlingen skolan anordnade. Men när de båda lärarna inte dyker upp bestämmer de sig för att ge sig ut ändå, trots lärarnas order om att åka hem och strunta i paddlingen.
Först är allt mysigt. Att få göra vad man vill utan att dumma vuxna lägger sig i är underbart. Men snart går den trevliga paddlingen helt överstyr...


Vilken mörk bok det här var. Den är full av ondska och hemskheter. Ändå fastnar man i den. Jag låg hela kvällen och kunde inte släppa blicken från texten. Den väldigt bra skriven och tar upp några väldigt viktiga ämnen som tål att diskuteras. Den här boken känns som en väldigt bra bok att läsa i t ex min klass och sen diskutera. En sak som jag där emot tycker är lite läskig är att jag och min klass ska ut på ett paddlingsläger precis innan skolan börjar. Det är bara och hoppas att det inte slutar likadant som det här.


Över Näktergalens Golv

Över Näktergalens Golv
Skriven av Lian Hearn
Första delen i serien Sagan Om Klanen Otori



I en avlägsen by bor den "gömda" pojken Tomasu, som senare ska komma att kallas Takeo. När han en dag kommer hem från att ha plockat svamp finner han hela hans by skövlad. Han flyr ut i skogen, men några av de som brände ner hans by jagar efter honom. Då kommer en mystisk man och räddar honom och tar med honom hem. Det visar sig att mannen är den högt uppsatte Otori Shigeru och att han ämnar att adoptera Tomasu. Eftersom ingen får veta att han är en av "de gömda" måste han byta namn och kallas därefter Takeo.
Hemma hos Shigeru lär sig Takeo att fäktas, måla och skriva. Men också de magiska sakerna som att göra sig osynlig, söva folk med bara blicken och att vara på två ställen samtidigt. Dessa saker kan inte vem som helst. Bara de som tillhör Släktet. Takeo får också veta sanningen om sig själv och vad han har fått i uppgift.


Jag gillar den här boken. Den är inte direkt som såna böcker jag brukar läsa, och det gillar jag. Den var också annorlunda skriven med väldigt många punkter. Kapitlen växlar mellan Takeo och en tjej som kallas Keade. Dock märker man att det är Takeo det handlar om.

Det var väldigt svårt att hänga med vem som var vem med alla dessa japanska namn men på något sätt blev det bara roligt. Det gjorde liksom inget att man inte visste vem som var vem. Kartan längst fram i boken var också till väldigt stor hjälp. Det var kul att så fort man läste om ett ställe kunna bläddra tillbaka och titta vart det låg.

Jag vet inte riktigt hur dom tänkte när dom sa att det här va fantasy. Alltså, det är fantasy. Men det är också massor av kärlek, krig, historia och andra genrer. Det är omöjligt att sätta en stämpel på en genre.
Jag gillar verkligen titeln, Över Näktergalens Golv. När man läser boken förstår man innerbörden och jag tycker det var väldigt häftigt.

I alla fall så gillade jag verkligen boken och ska försöka få tag på nästa del - På Kudde Av Gräs och hoppas att den är lika bra.

RSS 2.0
[email protected]