Hinner inte
I alla fall så ska jag försöka hinna läsa så mycket jag kan.
Pappa Långben
Pappa Långben
Skriven av Jean Webster
Den här boken är riktigt gammal. Utgiven 1912 tror jag.
Jerusha är 17 år och har bott på ett barnhem hela sitt liv. En dag får hon veta att en snäll gammal man har erbjudit sig att låta henne gå på college. Han betalar hela avgiften och ger henne fickpengar på villkoret att hon skriver brev till honom varje månad och berättar hur det går.
Jerusha blir jätteglad och lovar att skriva, för hon vill verkligen gå på college. Problemet är att hon inte vet vad den hon skriver till heter. Hon skriver brev till honom men får aldrig något svar. Därför kallar hon honom Pappa Långben. Varje månad skriver hon om hur bra hon har det och vi får lära känna både henne och folk i hennes närhet. Till sommaren får hon bo på en gammal bondgård. Det betalar han också. Men vem är det hon delger alla sina känslor och åsikter till?
Den här boken var verkligen mysig. Jag vet inte vad jag ska kalla den annars, för den var verkligen mysig. Det var så mysigt att få läsa alla brev hon skickar till denne "Pappa Långben". Jag började verkligen tycka om Jerusha också, så glad och rolig. Hennes teckningsfärdigheter var dock inte på topp. I varenda brev ritade hon en teckning, men ska jag vara ärlig så var det ganska svårt att se vad den föreställde.
Att läsa en bok i brevform var också en kul upplevelse. Jag måste verkligen läsa fler såna! Men jag förstår inte riktigt hur hon kunde berätta alla sina innersta känslor för någon som hon inte vet vem det är. Det verkar ju rätt läskigt.
Slutet tyckte jag inte alls om. Jag blev så irriterad och sur på "Pappa Långben". Det är synd att jag inte kan berätta vad jag blev så sur på, för någon kanske har tänkt att läsa den. Men sur blev jag i alla fall. Jag såg det som en kränkning i hennes privatliv.
Men på det hela taget tycker jag att det var en riktigt mysig och rolig bok som kan vara kul att läsa.
Tack Kerstin för lånet.
Över Näktergalens Golv
Skriven av Lian Hearn
Första delen i serien Sagan Om Klanen Otori
I en avlägsen by bor den "gömda" pojken Tomasu, som senare ska komma att kallas Takeo. När han en dag kommer hem från att ha plockat svamp finner han hela hans by skövlad. Han flyr ut i skogen, men några av de som brände ner hans by jagar efter honom. Då kommer en mystisk man och räddar honom och tar med honom hem. Det visar sig att mannen är den högt uppsatte Otori Shigeru och att han ämnar att adoptera Tomasu. Eftersom ingen får veta att han är en av "de gömda" måste han byta namn och kallas därefter Takeo.
Hemma hos Shigeru lär sig Takeo att fäktas, måla och skriva. Men också de magiska sakerna som att göra sig osynlig, söva folk med bara blicken och att vara på två ställen samtidigt. Dessa saker kan inte vem som helst. Bara de som tillhör Släktet. Takeo får också veta sanningen om sig själv och vad han har fått i uppgift.
Jag gillar den här boken. Den är inte direkt som såna böcker jag brukar läsa, och det gillar jag. Den var också annorlunda skriven med väldigt många punkter. Kapitlen växlar mellan Takeo och en tjej som kallas Keade. Dock märker man att det är Takeo det handlar om.
Det var väldigt svårt att hänga med vem som var vem med alla dessa japanska namn men på något sätt blev det bara roligt. Det gjorde liksom inget att man inte visste vem som var vem. Kartan längst fram i boken var också till väldigt stor hjälp. Det var kul att så fort man läste om ett ställe kunna bläddra tillbaka och titta vart det låg.
Jag vet inte riktigt hur dom tänkte när dom sa att det här va fantasy. Alltså, det är fantasy. Men det är också massor av kärlek, krig, historia och andra genrer. Det är omöjligt att sätta en stämpel på en genre.
Jag gillar verkligen titeln, Över Näktergalens Golv. När man läser boken förstår man innerbörden och jag tycker det var väldigt häftigt.
I alla fall så gillade jag verkligen boken och ska försöka få tag på nästa del - På Kudde Av Gräs och hoppas att den är lika bra.
Följ mig med bloglovin
Bloglovin är en jättebra sida där man kan följa massor av bloggar och se när de har gjort inlägg. Bra om man följer många bloggar.
Harry Potter and the Deathly Hallows
Skriven av J K Rowling.
Det här är del 7 av 7.
OBS: Läs inte det här om du inte läst de tidigare delarna än!
Dumbledore är död och Harry tar sig an uppdraget att förstöra horrokruxerna. Tillsammans med Ron och Hermione ger de sig ut på jakt för hitta horrokruxerna för att sedan äntligen förgöra Voldemort. Men det blir inte utan svårigheter...
Harry Potter in my heart. Hur kan jag efter femte omläsningen fortfarande känna hjärtat dunka och läsa med sådan spänning att jag nästan glömmer att andas? Det gör inget att jag redan vet precis vad som händer. Det är ändå lika spännande.
En sak jag både tycker är synd men samtidigt bra i just den här boken är att de inte är på Hogwarts. Det är synd eftersom jag älskar Hogwarts med alla sina hemligheter, spöken och levande målningar. Det är verkligen tråkigt att Harry inte är där. Samtidigt är det kul med något nytt och att se hur de betéer sig utanför skolan. Det blir verkligen annorlunda på ett både bra och dåligt sätt.
Eftersom jag läst den så många gånger på svenska tänkte jag att jag skulle försöka mig på den på engelska den här gången, och det gjorde jag rätt i! Även om jag kände igen långt ifrån alla ord så kändes det mycket bättre att läsa den på originalspråk. Då är det verkligen Rowlings ord man läser. Utan någon översätta emellan. Det kändes verkligen bra. Sen var alla namn på ställen mycket roligare på engelska; Whomping Willow (Piskandepilträdet), Shrieking Shack (Spökande Stugan) och Room of Requirement (Vid-behov-rummet) var bara några av alla kuliga namn. Det var skönt att ha läst den på svenska tidigare också för anars hade jag nog haft svårt att hänga med.
De sista hunda sidorna måste man läsa på en gång! Det är så olidligt spännande och sorgligt så man kan inte låta bli att fälla en liten tår.
Dock är jag besviken på slutet. Det sista kapitlet heter Nineteen Years Later och där får man veta vad som hände sen. Det vill inte jag göra. Jag vill att han ska förbli ung och att berättelsen ska sluta när han fortfarande är 17 år. Jag vill inte komma ihåg honom som en snäll gammal pappa som lever ett helt vanligt liv med tre barn. Det känns bara helt fel. Fast hade den slutat som jag vill nu hade jag säkert velat ha ett annat slut. Det måste vara väldigt svårt att komma på ett passande slut till en sån stor bokserie. Alla kan inte bli helt nörja. Och boken är ändå så otroligt bra så att klaga på slutet är bara som att hitta små pyttesaker.
Av alla delar i Harry Potter-serien tycker jag nog att den här och femman, Harry Potter och Fenixordern, de bästa. Jag tycker också att den här var bättre på engelska än på svenska.
Inspiration från böcker
När jag läser Harry Potter vill jag så otroligt gärna vara häxa och kunna trolla. Därför har det hänt några gånger att jag har kommit till träslöjden och kännt ett stor behov av att göra en trollstav så att ja kan gå runt och förhäxa alla. Eller så kommer jag till syslöjden och syr en Hogwartsmantel.
När jag läste Natthimmel och Zip så ville jag bara boka in mig på något lajv-läger eftersom det verkar vara så otroligt kul. Nästa dag hade jag ingen lust alls längre.
I Babbeldrottningen ville jag bara till närmsta second-handbutik och leta efter gamla trasiga klänningar att fixa till så att de skulle bli helt underbara.
Om jag läser en riktigt bra bok blir det ofta så här. Jag får sån stor lust att göra det så att jag bara hoppar omkring. Ett tag senare är ja inte alls sugen på det längre utan vill bara börja på en ny bok.
Händer det här dig någon gång?
Köpt två böcker
Istället gick jag bort till rean och hittade två böcker, båda på mer än 128 sidor som faktiskt verkade mycket bättre och dessutom kostade mindre tillsammans än vad bara Kära Edda kostade. Jag blev alltså riktigt nöjd, trots att jag inte fick boken jag var ute efter.
De två böckerna jag köpte var Tusen gånger starkare av Christina Herrström och Vadå feminist? av Lisa Gålmark. Det var inte förrän jag kommit hem som jag insåg att jag faktiskt hade köpt två böcker om genus. Båda verkar riktigt intressanta.
Ett hål om dagen
Skriven av Louis Sachar
Stanley Yelnats har en tendens att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Därför blir han inte ens förvånad när skorna som kom flygande mot honom visade sig vara en känd idrottstjärnas gymnastikskor som just blivit stulna. Stanley blir anklagad för att ha stulit dom och får ett val - fängelse eller ett uppfostringsläger för unga kriminella pojkar kallat Camp Green Lake. Stanley väljer lägret. Men när han kommer dit märker han att det inte riktigt var som han trodde. Namnet Camp Green Lake ljög verkligen för det är varken grönt eller en sjö där. Eller, en uttorkad sjö finns det. Annars är det bara öken.
På lägret blir han tilldelad en spade och uppgiften att gräva ett hål om dagen. Lika brett och lika djupt som spaden. Syftet sägs vara "för uppfostrans skull", men Stanley är inte så säker på det.
Vilken underbart skruvad bok. Jag älskar handlingen, personerna och allt annat innanför båda pärmarna. Hur kan man komma på så underbara karaktärer som Stanley Yelnats, Mister Sir eller eller den skräckinjagande Chefen. Trots att man läser om hur dom plågas ute i öknen med en gassande som och blåsor på händerna lyckas Sachar ändå få en att brista ut i gapskratt.
Alla små detaljer och namn var så underhållande. Som att Stanleys pappa försöker uppfinna ett medel mot fotsvett.
Sen var det verkligen kul att få läsa om vad som hände där för hundra år sedan och hur allting i slutet knöts ihop på alla möjliga otänkbara vis.
Den här boken finns på film också. Jag och min kompis satt och gapflabbade framför den för några år sedan. Den är verkligen lik boken och en av de få filmer som faktiskt är det.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, och filmen. Båda är otroligt humoristiska!
<------ Riktigt bra film också!Justin Case
Justin Case
Skriven av Meg Rostoff
David Case är jagad. Och inte av vem som helt, utan av Ödet. Men att vara jagad av ödet är inte det lättaste. Han måste byta identitet. Byta klädstil, hårfrisyr, och till och med namn. Men det räcker inte. Han flyr från sin familj, skola och vänner och bosätter sig på en flygplats. Men Ödet är honom hack i häl...
Jag vet inte riktigt varför jag inte gillar den här boken. Den var bra skriven, fint språk och kul story. Ändå fastnar den inte hos mig. Ibland kunde den vara väldigt långtråkig när han bara låg i soffan och surade. Kul att läsa om det liksom. Sen blir jag så irriterad på honom hela tiden. Alla är så snälla och trevliga mot honom och ändå är han så dum och ohövlig mot dom.
En sak jag ändå gillade var att i endel kapitel skrev Ödet. Det var riktigt kul.
Jag undrar dock varför den är med i I.R.L. Det står ju för "I verkliga livet" eller "In real life". Det här känns inte riktigt som något som skulle hända i verkligheten. Någon som vet?
Janis den Magnifika
Skriven av Johanna Nilsson.
Janis bästa kompis Emelie har just tagit livet av sig. Tillsammans tog hon med sig de sju människor som gjorde hennes liv så hemst att det inte längre var någon idé att leva.
Janis är full av både sorg och ursinne på Emelie. Hur kunde hon lämna henne? Hur kunde hon vara så hems att hon dödat andra människor samtidigt?
Tillslut vet hon varken ut eller in. Därför tar hon brorsans bil och drar. Åker norrut för att få se norrskenet. Det var ju det Emelie ville att de skulle göra tillsammans. Men resan blir inte utan problem.
Vilken underbart bra bok! Språket var så fint och målande och bara flöt på. Det kändes som att jag var Janis och att det var mig som allt hände. Det var så kul att få läsa om alla olika människor Janis träffade på vägen. Både trevliga och... ja, inte så trevliga. Det kändes så verkligt alltihop. När jag väl hade satt mig ner med den reste jag mig bokstavligen inte upp förrän jag läst ut den. Nu är jag verkligen sugen på att läsa de andra böckerna i I.R.L. Vilken tur att jag precis lånat Justin Case på bibblan.
Jag vill tacka LillaO så mycet för denna underbara bok!
Köpt
Jinx - Tur i Oturen
Skriven av (den bästa författaren i hela världen) Meg Cabot.
Jean har alltid haft otur. Ända sen blixten slog ner i sjukhuset när hon föddes har oturen förföljt henne. Därför har hon fått smeknamnet Jinx. Tillslut flyttar hon till sin moster och morbror och deras tre barn som bor i New York. Oturen kan väl ändå inte följa med henne ända dit? Men där trodde hon fel. Hennes kusin Tory vill verkligen år henne, och Jean har ingen aning om varför. Samtidigt träffar hon en jättesöt kille, Zach i huset bredvid som visar sig vara väldigt trevlig. Olyckligtvis finns det någon som inte vill att de ska umgås och som är villig att göra allt för att få som den vill.
Cabot har gjort det igen! En smått galen romantisk berättelse med en gnutta övernaturlighet. Finns det bättre avkoppling? Meg Cabot tar ofta med lite magi i sina berättelser med ändå så lite så att man ändå inte riktigt tänker på det. Riktigt skickligt! Dock har jag märkt små likheter i hennes böcker.
Både i En Prinsessas Dagbok och den här så gillar dom inte organiserad idrott.
Både i den här och Saknad så har dom blivit träffade av en blixt.
I Idolen och Saknad finns det någon som heter Karen Sue.
Jag stör mig inte direkt på de här likheterna och tycker inte direkt att det gör något. Det blir säkert så när man skriver så mycket.
På det hela taget så gillade jag inte den här boken. Jag älskade den! Läs den!
Grattis Mia!
Idag, den första maj, fyller Mia i En Prinsessas Dagbok år. Grattis! Det är verkligen synd att hon är en påhittad figur. Jag har äntligen lärt mig att komma ihåg hela hennes namn nu också; Amelia Mignonette Grimaldi Thermopolis Renaldo. Onödigt inlägg, jag vet, men det är ju en otroligt bra bokserie!
