...när jag såg oteckande Peter Pan. Jag vet, det är en barnfilm. Men ändå är det den sorgligaste film jag sett. Tårarna bara rann och brorsan gav mig en konstig blick. Varför gör man en barnfilm så sorglig?! Hade förberett mig med en bok om den skulle bli långtråkig, men nejdå! Här behövs det näsdukar istället.