Pappa Långben
Skriven av Jean Webster



Den här boken är riktigt gammal. Utgiven 1912 tror jag.

Jerusha är 17 år och har bott på ett barnhem hela sitt liv. En dag får hon veta att en snäll gammal man har erbjudit sig att låta henne gå på college. Han betalar hela avgiften och ger henne fickpengar på villkoret att hon skriver brev till honom varje månad och berättar hur det går.

Jerusha blir jätteglad och lovar att skriva, för hon vill verkligen gå på college. Problemet är att hon inte vet vad den hon skriver till heter. Hon skriver brev till honom men får aldrig något svar. Därför kallar hon honom Pappa Långben. Varje månad skriver hon om hur bra hon har det och vi får lära känna både henne och folk i hennes närhet. Till sommaren får hon bo på en gammal bondgård. Det betalar han också. Men vem är det hon delger alla sina känslor och åsikter till?


Den här boken var verkligen mysig. Jag vet inte vad jag ska kalla den annars, för den var verkligen mysig. Det var så mysigt att få läsa alla brev hon skickar till denne "Pappa Långben". Jag började verkligen tycka om Jerusha också, så glad och rolig. Hennes teckningsfärdigheter var dock inte på topp. I varenda brev ritade hon en teckning, men ska jag vara ärlig så var det ganska svårt att se vad den föreställde.

Att läsa en bok i brevform var också en kul upplevelse. Jag måste verkligen läsa fler såna! Men jag förstår inte riktigt hur hon kunde berätta alla sina innersta känslor för någon som hon inte vet vem det är. Det verkar ju rätt läskigt.

Slutet tyckte jag inte alls om. Jag blev så irriterad och sur på "Pappa Långben". Det är synd att jag inte kan berätta vad jag blev så sur på, för någon kanske har tänkt att läsa den. Men sur blev jag i alla fall. Jag såg det som en kränkning i hennes privatliv. 
Men på det hela taget tycker jag att det var en riktigt mysig och rolig bok som kan vara kul att läsa.


Tack Kerstin för lånet.