Äntligen...
När jag har läst färdigt De Rätta och Tio saker jag hatar med mig själv ska jag nog hugga in på Var är Alaska? som jag har suktat efter ett tag nu. Men nu ska jag sätta mig i min älskade läsfåtölj och avsluta De Rätta. Det är så spännande!
Äntligen New Moon igen!
Jag tycker faktiskt att den här filmen är bättre än de första. Den första är så mörk och dyster. Den här är gladare, och så är Jacob med lite mer och visar sina imponerande(!) magmuskler. Man slipper Edward väldigt mycket också.
Natthimmel
Natthimmel
Av: Sofia Nordin
Efter att Tildas bästa kompis flyttat känner hon sig väldigt ensam. Hon säger aldrig något på grund av rädslan att göra bort sig eller säga fel. Hemma är det bara stängda dörrar och en mamma och pappa som "följer facit.
Men så kommer Jesper till klassen och av en händelse så hamnar dom själv vid samma bord på lunchen. Där berättar Jesper om lajv och frågar om Tilda vill följa med och testa. Tilda och Jesper blir kompisar, och samtidigt som hon hittat lajvet så känner Tilda hur hon långsamt hittar tillbaka till sig själv.
Den här boken var så fin! Jag sträckläste den. Sofia Nordin har verkligen lyckats måla upp levande karaktärer som man kan känna igen sig i. Jag älskar verkligen att läsa om lajv. Det var precis lika häftigt som i Zip. Sen tycker jag det var skönt att äntligen få läsa om en kille och en tjej som är bästa kompisar utan att dom blir ihop. Det brukar jag tycka är så irriterande. Språket i den här boken var jättefint.
En bok som verkligen rekommenderas!
Kram BokNea
Äntligen!
Om ni undrar varför jag inte har gjort en recension på länge så är det på grund av att jag läste en väldigt krånglig och tråkig bok som tog väldigt lång tid. Två Husvagnar heter den. Jag orkar inte skriva en recension på den eftersom jag inte rekommenderar någon att läsa en. Däremot så har jag snart läst ut Innan jag dör. En bok om en tjej med leukemi som vill hinna med så mycket som möjligt av sina sista månader.
Nu vet jag inte riktigt vad jag skriver om. Jag har bara lust att får skriva av mig lite. Brukar det hända så för er någon gång? Olyckligtvis så brukar det oftast hända mig när jag varken har penna eller papper till hands. Eller så brukar jag inte ha något att skriva om. Nu hade jag väldigt mycket att skriva om. Eller väldigt lite. det beror på hur man ser det.
Själv tycker jag att jag sitter här och skriver om ingenting. Det borde vara väldigt tråkigt för dig som läser det här. Du får sluta läsa om du vill.
--Härmed ger jag dig som läser detta tillåtelse att sluta. För ditt eget bästa--
Så, nu kan jag fortsätta svamla utan att någon blir irriterad på mig. Fast jag tror att om någon läste det här inlägget så har den nog slutat redan innan min tillåtelse att sluta kom. Jag borde verkligen sluta skriva nu. Det här är nog den ointressantaste text i världshistorien. Eller i alla fall blogghistorien. Det finns säkert någon dammig gammal bok, skriven av någon torftig snubbe som handlar om en daggmasks livscykel. Det skulle nog vara rätt trist att läsa om.
Nu är det här inlägget officiellt slut. Så...punkt slut.
PS. Räkna inte med fler såna här inlägg. Känner mig lite konstig idag bara.
En liten bokläxa...
Min bok heter Blonde och är skriven av Joyce Carol Oates.
Jag tycker att titeln är väldigt bra och berättar redan där lite om vad boken handlar om. Jag gillar att den är så kort också men jag har lite problem med hur den ska uttalas.
De första meningarna är:
I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nerför boulevarden.
Döden kom som i en tecknad barnfilm farande på en tung budcykel.
Den osvikliga Döden. Döden som man inte kan hejda. Döden som har bråttom. Döden som trampade fram i rask fart. Döden som i en robust korg på pakethållaren hade med sig ett paket märkt *SPECIALLEVERANS AKTAS*
Mitt intryck av de första meningarna är att boken verkar vara väldigt svårt och lite poetiskt skriven. Jag blev lite avskräckt där redan i första kapitlet eftersom den var så svår att läsa. Men jag fortsatte att läsa och det blev lättare efter ett tag.
Jag har redan läst nästan 300 sidor så jag vet rätt bra vad den handlar om tror jag. Den är en roman om Marilyn Monroes uppväxt och liv så jag visste ungefär vad den skulle handla om när jag började läsa.
De första kapitlen var väldigt tröga. De första 100 sidorna var faktiskt rätt tröga. Men jag fortsatte att läsa eftersom den har fått väldigt bra kritik och jag trodde att den skulle bli bättre sen. Vilket den faktiskt blev.
På bokens omslag sitter eller står en kvinna i svart klänning. Jag tycker att hon ser bekymrad ut för att hon har den ena handen på hakan och den andra håller om den andra armen.
Jag tycker att omslaget ser rätt tråkigt ut men samtidigt väldigt lockande. Det ser lite ”vuxet” ut på något sätt. Det skulle vara roligare med lite mer färg. Men samtidigt är det texten som räknas, och inte omslaget.
Jag har kommit ungefär 300 sidor på den, av 800. Så det dröjer nog ännu ett tag tills recensionen kommer. Dock har jag börjat läsa på en annan bok av samma författare som heter Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut min vingar och flög iväg. Hittils verkar den väldigt bra.
Kram BokNea
Så mycket...
..att läsa just nu. Så fort man har läst ut en bok hittar man tre till som man bara måste läsa. Men jag måste erkänna att det här problemet är lite bättre än det jag hade förut, att inte ha något att läsa. Här är en lista på böcker jag vill läsa:
Om du var jag
Ett nytt liv
Trollkarens Slott
Stjärnor, katter & besvärande bevis
Pilträdets Systrar
Skulduggery Pleasant
Slumpens Bok
De tatuerade änglarna
Deluxe
Majas Morsas Kompis Sambo
Natthimmel
Ängeln
Bläckhjärta
10 saker jag hatar med mig själv
Vägen till Jerusalem
Kim Novak Badade aldrig i Genesarets sjö
Varsel
1408
Resistance
Extras
Audrey
Bedårande barn av sin tid: Historien om Noice
Dödgrävarens Dotter
Blonde
Ögat över månskäran
Mina drömmars stad
I det här trädet
Tornrummets Hemlighet
Vägen
En liten kärlekssång
Dödgrävarens Dotter
Sen finns det många andra jag är väldigt sugen på men som jag alltid glömmer namnet på. :)
Hmm...
Kram Nea
Jippie!
Kram Nea
